Anders Mildner och den nya journalistiken

Det har varit några diskussioner om journalistik och de klassiska journalisternas roll i förhållande till sociala medier i veckan.

En debatt startade efter ett seminarium arrangerat av JMK och Sim(o) där Anders Mildner höll ett föredrag med anledning av skriften “Vad väntar runt hörnet?” där han är medförfattare. Jag har inte läst hans essä än men att döma av debatten analyserar Mildner journalistikens roll i det nya landskap med medier som teoretiskt möjliggör för alla som vill att bli “journalister” och sprida nyheter och åsikter. Och där mediekonsumenterna kan välja helt nya vägar att få sina nyheter, analyser, kulturinformation etc än via traditionell press.

Den följande debatten blev oerhört polariserad mellan på ena sidan de klassiska journalisterna främst företrädda av Journalistens chefredaktör Helena Giertta och på den andra främst personer från socialamediesfären men även traditionella journalister och självklart Mildner själv.

Man får en bra bild av att läsa de kommentarer som finns på den ledare som Giertta skrev i Journalisten den 1 februari.

Det börjar med att parterna konstaterar att man har olika uppfattning om hur nya medier kommer att påverka journalistiken. Men leder snart in i ordmärkning och diskussion om vad som har sagts och vad som egentligen menades med det som eventuellt sades. Men där Giertta (av naturliga skäl) genomgående går i en försvarspostion för den traditionella journalistkåren och den traditionella journalistiken.

Jag tycker att mediekonsumenterna kommer lite i skymundan i den här debatten där fokus hamnar på debattörernas egna hypoteser om medierna i sig. Men det är ju självklart konsumenternas val framöver som kommer styra vilka medier som kommer att utvecklas eller försvinna. Att prognostisera konsumenternas val är det enda viktiga om man ska försöka förutspå utvecklingen.

Jag tolkar det som att Helena Gierttas resonemang grundas i att den stora massan av mediekonsumenter under överskådlig framtid kommer vilja fortsätta få ett färdigpaketerat nyhetsflöde där de traditionella mediernas journalister gör urval, förenklar eller utvecklar olika ämnen. Att konsumenterna vill ha en trygg och välbekant kanal för informationen som de alltid har haft. Och där de behöver hjälp att prioritera och tolka informationsflödet.

Anders Mildners position, som jag tolkar den från debatten, förutsätter att konsumenterna, i första hand med hjälp av webben, själva kommer hämta information från ett stort antal olika källor där de själva väljer sitt eget flöde. Det kan innehålla en viss del paketerad information från traditionella tidningar men även information från källor som ligger före tidningarnas filter, eller från andra personer, bloggare etc som gör sin tolkning av informationen. Konsumenten blir sin egen redaktör som skapar sitt eget informationsflöde, paketerad i rss-läsare mm.

Min personliga hypotes är att den utveckling som Mildner för fram är den som kommer att gälla för huvuddelen av mediekonsumenterna i framtiden. Jag tycker att Giertta totalt underskattar och fördummar framtidens konsumenter. Argument som att majoriteten kommer “vilja få världen beskriven för sig av trovärdiga, etiska journalister som kan förpacka och filtrera”… Det synsättet bygger på att det bara är en välutbildad och/eller internetmogen elit som kommer kunna och vilja göra sina egna val.

Men det ändras nu och det går fort. Nya tekniker som underlättar för både publicering och informationsinhämtning, lärande sökfunktioner, redaktionellt material från alla möjliga håll som presenteras utifrån individens uppgivna preferenser, sociala nätverk och nära vänners rekommendationer etc… Allt detta kommer göra det möjligt för de allra flesta att skapa sin egen personifierade medieupplevelse. Och det kommer i alla fall för mig kännas som en befrielse i jämförelse att hänvisas till ett fåtal public service-liknande kanaler där några utvalda sitter och strömlinjeformar material för att passa “allmänheten”.

Denna utveckling öppnar upp för att alla som vill kan bli journalister i en vidare bemärkelse. Om än inte anställda vid en “tidning”, medlemmar i journalistförbundet eller utbildade i klassisk journalistik. Men där dessa nya journalister ändå kan nå och bli en viktig del i informationsflödet till konsumenter för vilka deras profil och rapportering passar in. För att passa in och för att bli valbar krävs självklart kvalitet, kanske unikitet, snabbhet och andra värden. Men det kommer inte finnas formella krav för att få rollen som journalist och publicist för den läsande konsumenten

Att den generella internetmognaden ökar snabbt är ju redan nu ett faktum. Det handlar inte om ny teknik för de flesta ens idag. Nätet och med det sociala medier, är en självklar sak som finns där. Lika självklart att använda som TV, kylskåp och toalett för de flesta. Det känns som att vi redan är en bra bit på väg in i de förutsättningar som krävs för Mildners prognos för journalistiken.

Den förändring som vi är inne i är en revolution och den får stora konsekvenser. Att anse att det som sker nu inte är en revolution, utan att det går att jämställa den sociala webben med tidigare kommunikationsfenomen som “stenciler, flygblad, telefoner, upprop, väggtidningar” som Giertta skriver låter som ett skämt. Även när telefonen kom var det definitivt en revolution. Människor kunde börja interagera och föra dialog utan fysisk närhet. Den sociala webben lyfter dialogen till multikommunikation där alla kan interagera med alla i en viss vald kontext. Och lättillgängligheten och potentialen för spridning av information är ju ljusår från genomslagskraften i stenciler och upprop. Kalla det revolution, omvälvning, totalt ny spelplan eller vad som helst. Men i alla fall blir inget sig likt igen.

Många har kommenterat bra om detta:
Brit Stakston skriver vasst och analytiskt
Pierre Andersson redogör
Fredrik Strömberg som är CD på Bonniers var med i panelen på seminariet och skräder inte orden
Kristofer Björkman är klok och balanserad
Malin Crona var också med i panelen
Robert Rosén kritiserar traditionella medias företrädare och även JMK som institution
Torbjörn von Krogh var moderator på seminariet och skriver om samtalet

Comments

  1. Anonymous says:

    Gillar din sammanfattning Danne!

    När jag var 15 år 1979 var min högsta önskan att arbeta som Urmakare. Jag hade praktiserat som urmakare i årskurs 8 och fick sommarjobb på samma Ur & Guld firma.
    Jag sökte in till Polheims Gymnasiet i Stockholm, där man utbildade Bland annat urmakare och finmekaniker. När jag hade gått ut årskurs 9 sommarjobbade jag åter på samma Ur och Guld firma. Några veckor in på sommaren kom de första digitala klockorna med visare.
    Med en gång förändrades det yrkes inriktning dramatiskt från att ha varit ett skicklighets hantverk till att på sikt mera handla om att på sin höjd byta batteri eller glas. Jag valde att inte bli Urmakare.

    Urmakaryrket var en av de första hantverkaryrkena som fick känna av omvandlingen från analoga till digitala världen.

    Med detta menar jag inte att journalist yrket kommer att försvinna, men att det kommer att påverkar den yrkeskategorin ordentligt. I urmakarbranschen gick det inte att missförstå vad det innebar med de nya klockorna. Tyvärr är det inte lika självklart för många vad den Sociala Revolutionen innebär…

    • Tur att du inte valde den vägen då, Mats 🙂 Även om det behövs kvalificerade urmakare idag också för finur och vintage-klockor (som jag själv gillar och samlar).

      En skillnad mot ditt exempel är att marknaden för urmakare de facto har minskat men jag är säker på att välutbildade journalister som individer kommer behövas i den nya medievärlden också. Förmodligen i samma utsträckning som idag. Och de kommer säkert kunna göra sig gällande i konkurrensen baserat på sin kunskap och erfarenhet. Men de kanaler som de verkar i kommer att förändras. De måste tänka om när det gäller hur deras arbete kan komma att distribueras och vilka som är deras framtida uppdragsgivare.

      Så egentligen finns det bara möjligheter för journalisterna i en värld där mediekonsumtionen ökar. Men inte på det sättet som vissa branschföreträdare ser det. Att nuvarande distributionskanaler för journalistik (statiska tidningar) kommer existera i hittillsvarande dominerande position.

      • Anonymous says:

        Danne på det sättet var inte mitt urmakarexempel klockrent, för det är precis som du säger gör man något av det kan det bli en stor framgång istället. Orsaken varför just jag tog urmakar exemplet var att förändringen av förutsättningarna och övergången blev så tydlig.

        Då är kanske vår egen bransch är ett bättre exempel, it-branschen med mjukvaruutveckling, när konkurrensen av Open Source produkterna kom…

        Eller för den delen musik och filmbranschen.

        • +1 på klockrent… Musik- och filmbranscherna är absolut jämförbara exempel där förändringsprocessen är i full gång. Trots att det ju finns motstånd från den gamla distributionsindustrins företrädare även där. Det skulle vi kunna prata länge om vid ett annat tillfälle.

  2. Daniel Skantze says:

    Intressant läsning
    Jag håller absolut med. Vi går åt Anders Mildners håll, ingen tvekan om det. Oavsett om man anser att detta är bra eller dåligt så går den utvecklingen knappast att påverka. Att tro att man med rätt “styrningar” (läs restriktioner, förbud etc) skulle gå att förhindra känns fullständigt absurdt.

    Men med risk för att låta som en gammal gubbe så kan jag ibland hålla med om att utveckligen inte enbart är positiv. Eller åtminstone att vi har en del problem att ta ställning till.

    Webbmedia ökar kraven på oss som individer – vi närmar oss en nihilistisk värld utan objektiva värden och sanningar. Alla får skapa sin egen bild och sin egen sanning. Så är det ju givetvis idag också till viss del (vi lever i en demokrati, ingen bestämmer vad vi ska tycka), men med tanke på att informationsutbudet ökar exponentionellt så kommer det också leda att diversifieringen ökar.

    Det skulle väl i och för sig inte vara så farligt så långt, men ett annat problem med den nätbaserade informationen är att den till stor del handlar om kvantitet snarare än kvalitet. Information finns överallt, vikten av källkritik ökar. Källkritiken är också mer komplicerad då den blir mer kollektiv än i traditionella sammanhang. För någon som är ny i ett område blir det svårt att veta vem man ska lyssna på etc. etc. Informationen är ofta (inte alltid) tunnare också. Webbformaten (blogg, nyhetssidor, twitter gud förbjude) lämpar sig inte rent användargränssnittsmässigt för några längre utläggningar. Det blir snabba puckar, folk läser mindre fokuserat och är snabbare på att klicka vidare. Det blir lättare att mer betrakta ett ämne utifrån än att verkligen ta sig tid och engagera sig i frågan.

    Jag tycker man märker samma sak i arbetslivet också. Jag arbetar t.ex. som utvecklare och ser att det i min bransch är färre och färre som verkligen väljer att sätta sig in i ett område. Istället klipper man ihop lite exempel man hittar på nätet, varpå man egentligen aldrig får en helhetsförståelse för det område man arbetar med. Det är trial and error, ytligt snabbt, lösa problem. Inte långsiktigt.

Trackbacks

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Christian Bolstad, Danne and Susanne Nilsson, Mats Adamczak. Mats Adamczak said: Anders Mildner den nya journalistiken JMK journalistrollen — Danne: http://disq.us/14ffte (@danrasmussen) […]

  2. […] Anders Mildner och den nya journalistiken af Dan Rasmussen […]

Leave a Reply