Idag den 9 april firar vi naked day och tar bort all form på bloggen.

SJ har verkligen problem med sina tåg nu. På väg hem från Ulricehamn via Skövde blev vi stående i över två timmar i Hallsberg medan lokföraren försökte tina upp någon slags spårkontakt som hade frusit.

Så småningom kunde vi och som det visade sig, passagerarna från tåget innan vårt, hoppa på ett tredje tågset där vi fick tränga ihop oss på vägen upp till Stockholm. I Katrineholm missade det nya tåget stationen och fick backa och hålla på innan passagerarna kom av. Så det var inte SJ:s dag.

Men Alexander som arbetar på stationen i Falköping ska ha cred. När jag åkte ned på morgonen var även tåget mellan Skövde och Falköping försenat och jag missade med en minut den anslutningsbuss som skulle köra de sista fem milen till Ulricehamn.

Först blev jag trubbigt bemött av en, enligt min bild, typisk SJ-tjänsteman. Det bästa han kunde komma upp med var att jag kunde ta nästa buss två timmar senare. Men då grep Alexander in. Alexander som också är en SJ-tjänsteman men med ett sinne för service, ringde ledningscentralen och var mycket tydlig i att situationen som jag hade hamnat i måste lösas.

Han förklarade pedagogiskt gången för mig, hur ledningscentralen via ett annat bolag skulle ordna fram en taxi som kunde ta mig hela vägen. Alexander stod i och stötte på och efter en stund var en bil ordnad. Det var verkligen en bra service och dessutom helt oväntat.

Taxichauffören var också trevlig och gav även en guidad tur genom det västgötska landskapet, samtidigt som han såg till att vi kom fram till Ulricehamn precis i rätt tid.

Fotografiska museet kommer öppna i nya lokaler i Stora Tullhuset, ritat av Fedinand Boberg, på Stadsgården i Stockholm. Museet drivs av Stiftelsen Fotografiska museet men bakom verksamheten finns två bröder som idag driver verksamheten i Nacka Strand.

Jag var själv medlem i det gamla Fotografiska museets vänner och var en frekvent besökare på museet som upphörde 1998. Då var det ofta intressanta utställningar som kunde mäta sig med Hasselblad Center i Göteborg. Jag tror iofs inte att det nya ”Fotografiska” har någon koppling till det gamla. Det integrerades i Moderna museet och verken finns i deras samlingar idag och används för utställningar då och då.

Ambitionsnivån i det nya museet verkar hög och öppningsutställning kommer vara en retrospektiv utställning med verk av Albert Watson. Han är framför allt känd för väldigt speciella porträtt av stjärnor som Michael Jackson, Kate Moss, David Bowie, m fl.

I de nya lokalerna kommer det finnas en butik med böcker, vykort mm och en restaurang som förväntas bli bra. Vem som ska driva den är ännu inte klart men syftet verkar vara att det ska vara en toppkrögare.

I Fotografiska Galleriet som kommer hyra in sig i lokarna blir det utställningsverksamhet och fotografisk konst till försäljning.

Det är ett kul initiativ att skapa ett kulturhus längs den torftiga Stadsgården med sin trafik och fulla Finlandsresenärer. Huset planerades tidigare att användas för ett Abba-museum. Fotografiska är ett mycket bättre val.

Carmen går på Malmö Stadsteater i regi av Kajsa Giertz och med texter av Marina Steinmo. Det är en riktigt bra uppsättning enligt min upplevelse.

För ett tag sedan köpte jag ett program från föreställningen Carmen på Malmö Stadsteater från 1947. Ett fint gammalt häfte där man kunde läsa att bland annat Harriet Selin spelade Carmen och att Don Josés roll framfördes av Olav Gerthel (två skådespelare alternerade i rollerna). Gerthel som i slutet på 50-talet fick en topplistehit med sin egen melodi Vårvisa.

Man kan i häftet läsa reklam för Miracle – bystfångaren, en revolutionerande nyhet på sin tid enligt annonsen. Även Ljungmans högtrycks-smörjpistol av typ SRD, som lovade ”rationell smörjning”, presenteras. Bra grejer.

Samtidigt som jag köpte det gamla programmet var det premiär på Carmen på Malmö Stadsteater igen i en modern tappning. På Intiman, i regi och koreografi av Kajsa Giertz och med text av Marina Steinmo har man i Malmö skapat en fantastisk version av Carmen.

I en kombination av dans, tal och sång blandar skådespelare, dansare och sångare sina talanger över alla discipliner. Redan i Habaneran i inledningen möts man av energin när alla, både män och kvinnor gestaltar Carmen. Kombinationen av utbildade sångare och dansare tillsammans med skådisar som väl egentligen inte kan sjunga perfekt, gör faktiskt känslan mycket mer intressant än om allt hade bestått av välsmord sång och och perfekt dans. Alla virvlar runt som Carmen, blodiga med en kniv stickandes ut.

Detta gränsöverskridande fortsätter i hela föreställningen, och aktörerna byter uppgifter och roller. Flera spelar Carmen, både äldre och yngre. Kontakten mellan operasångerskan Marianne Mörcks version av Carmen och skådespelaren Tom Ahlsell som José är fantastisk, avskalad och opretentiös. Lindy Larsson som är en renässansfigur på scenen spelar förutom Carmen, Escamillo och gör bland annat en version av Toreadorarian som kändes i hela kroppen. Själva låten är ju tacksam men inte så enkel, men publiken känner igen den väl (och kan stampa med i refrängen). Och Larsson var grym även om operapedagogerna säkert har invändningar. Men hans framställning är så rätt i sammanhanget och passade mig perfekt.

Kajsa Giertz har verkligen fått ensemblen att skapa en helhet oavsett de medverkandes bakgrund. Och att just skapa en total känsla av energi och trovärdighet. Marinas texter är poetiska och bär spelet framåt hela vägen. En viktig del i helheten är musiken som Anders Ortman har arrangerat och modifierat, baserat på Bizets originalmusik. Den var otroligt bra och jag vill ha en inspelning att lyssna på. Sven Dahlbergs scenografi är enkelt suggestiv och bidrar till stämningen. De kostymer som han har tagit fram är makalösa.

Jag blev imponerad och kommer åka ned för att se Carmen igen när den startar efter juluppehållet. Den som förväntar sig en traditionell operaversion av Carmen bör inte gå dit. Men vi andra som har behållning av att se en modern dansteater baserad på en klassiker bör bege sig till Malmö. Det är värt en tripp. Då kan man passa på att köpa cigarrer i Den anspråkslösa cigarraffären att avnjuta efter föreställningen.

Recensionerna har genomgående varit bra och här är några:
Svenska Dagbladet DN och Helsingborgs Dagblad

Här kan man se en del av repetitionerna

När jag var i Malmö förra helgen ville jag skaffa några cigarrer för att avnjuta på promenaderna längs Föreningsgatan (fram och tillbaka mellan Värnhemstorget och Stadsteatern). Efter en genomgång av den malmöitiska cigarrmarknaden kunde jag konstatera att det egentligen bara finns en riktig cigarraffär i Malmö, nämligen Den anspråkslösa cigarraffären. Redan namnet kändes lockande, dvs att man uppenbarligen inte gör en konst av att vara pretto kring ämnet. Visserligen är jag ganska pretto själv när det gäller kulinariska upplevelser som en cigarr, men jag föredrar när omgivningen är opretentiös.

Så jag begav mig dit och blev inte besviken på känslan i och utbudet av cigarrer i butiken. En trevlig man med en uppenbar passion för cigarrer tog vänligt hand om mig och vi hade trevliga pratstunder de båda gångerna jag var i butiken under helgen.

När det gäller utbudet av cigarrer har Den anspråkslösa cigarraffären cirka 450 olika sorters cigarrer på en relativt liten men trevlig och välinredd yta (om man jämför med Cigarr-rummet och Brobergs i Stockholm). En fantastisk bredd med många spännande producenter. Jag fokuserade som vanligt inte enbart på de vanliga kubanska, utan valde en blandning från Kuba (min favorit Bolivar), Brasilien, Dominikanska Republiken och Nicaragua.

Butiken har bland annat en egen import från den trevliga och prisvärda producenten Joya de Nicaragua. När jag rökte dessa för första gången i början av 90-talet tyckte jag att det var ganska mesigt och sött, dvs inte alls min stil. Men den Anspråkslösa har ett antal olika modeller från tillverkaren som jag inte hade testat. Och det fanns en mycket bra bredd, från milt till kraftfullt.

Jag uppmanar alla som bor i eller reser till Malmö att besöka denna cigarrbutik. För att sortimentet är kul och brett, för att ägaren är trevlig och mycket kunnig och inte minst för att priserna dessutom är mycket bra. Jag gjorde direkta jämförelser på vissa sorter med NK i Stockholm och såg skillnader.

Man kan hitta Den anspråkslösa cigarraffären på nätet och man kan beställa cigarrer i deras nätbutik. Det finns som sagt många cigarrer att välja på och man får en bra genomgång av vilka storlekar de olika modellerna har. Vid köp över 450 kr är det fri frakt och då är det verkligen ett bra alternativ att om man vet vad man ska ha, köpa sina cigarrer från Malmö istället för att betala onödiga marginaler t ex i Stockholm.

Just nu pågår auktionen på saker som ägdes av Ingmar Bergman för fullt på Bukowskis. Om någon läser detta när auktionen pågår kan man följa den live här på sidan.

Jag kommer updatera efter auktionen efteråt, men man kan redan nu se att det en helt otrolig nivå på priserna. Exempel är en vinkylare med utrop på 600 kr som gick för 43 000 kr. Bergmans gamla stereo från Sony och JVC gick för 98 000 kr.

Det är många saker från Carl Malmsten och Svenskt Tenn, vilket inte är något som jag är sugen på. Däremot bjöd jag ett par tusen för en fin gammal resväska. Men den gick för 85 000 kr. Snart kommer ett par enkla hörselskydd upp för auktion. Vi får se vad de går för

Update:

Ja det var ju spännande och kul att följa auktionen. Man kan inte så oväntat konstatera att priserna styrdes av det emotinella värdet i att sakerna har tillhört Ingmar Bergman. Man kan gissa att samlare och eventuell institutioner låg bakom många av inköpen. Och det visade sig att ett stort antal inrop koncentrerades till några få köpare. Internationella fans till Ingmar Bergman som Woody Allen och Francis Ford Coppola nämndes bland tänkbara spekulanter.

Med de ovan nämnda exemplen och att två stycken Eames Lounge Chair gick för 115-130 00 kr mm visar ju att det inte vara för att göra en bra affär köparna shoppade. Å andra sidan är det svårt att bedömma vad det framtida samlarvärdet på dessa föremål blir.

När det gäller auktionens totala omsättning var det egentligen inte stor auktion för Bukowskis. Men som ett spektakulärt event var det nästan oöverträffat. Och förhållandet mellan utropspris och slutliga priser måste ha varit rekordhögt.

Man ser Anna Anka överallt nu. Jag bara slötittade på Svenska Hollywoodfruar häromdagen och insåg kanske att det skulle bli lite snack kring det. Kitschigt värre och många har kommenterat programmet.

Men uppmärksamheten har har hamnat på en galen nivå och Anna Anka har fått ett ”genombrott” i det svenska mediebruset. PR-byrån har uppenbarligen varit väl förberedd och fått in mycket exponering. Det är ju tre kvinnor det handlar om, men Anna stack ut lite. Och man ska nog inte underskatta namnets betydelse för hennes genomslagskraft. Någon av de andra medverkande uppvisade en bimbo-nivå som hette duga men syns inte alls lika mycket i snacket som Anna.

Bara de senaste två dagarna har man kunnat läsa som huvudrubriker på olika löpsedlar:
- Anna Ankas privata poolbilder
- Anna Anka grips av polisen

Anna har gjort uttalanden som att hon vill vara ”en förebild för svenska kvinnor” och ”Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.” Och det ger självklart bränsle till hypen. Vi får väl se hur länge det varar.

Inget ont om hennes man, den 30 år äldre och idag lite plastige, Paul Anka. Han är en gammal pop-hjälte från det tidiga 60-talet med superhits som Diana i bagaget. Det kompenserar hans eventuella brist på smak när det gäller inredning och val av partner idag.

Ett nytt coolt tillägg i Google Calendar är att man kan prenumerera på tider för matcher i olika idrotter. Man väljer en liga t ex Allsvenskan och sedan det lag, t ex Hammarby som man vill följa. Alla Hammarbys matcher läggs sedan in automatiskt som ett extra kalenderlager som man kan välja att ha aktivt eller vilande. Alla intressanta ligor och dess lag finns valbara.

Dessutom kan man följa lag i Champions League, VM-kvalet mm. Jag har nu inbokat när alla Tottenhams, Inters och Barcelonas matcher går. Och kan se att Sverige just nu spelar mot Malta.

Funktionen finns också för amerikanska ligor i andra sporter som NFL och NHL så nu kan jag planera in ölinköp till Torontos matcher. Och följa Toronto Marlies i AHL!

Ett annat lyft som har hänt senaste tiden med Google Calendar är att det nu går att synkronisera kalendern och adressboken direkt med iPhone. Det sker över nätet och fungerar åt båda hållen. Dvs när man lägger in något i iPhone-kalendern går det även direkt in i Google Calendar.

Detta är en funktion som jag har väntat på länge. Total synkronisering, inga flerstegslösningar med datorn inblandad, inga speciella applikationer.

Google regerar och snart kommer Google Wave.

Jag tvekade i ett och ett halvt dygn. Jag har använt Spotify i min dator länge och har varit väldigt nöjd med mitt gratiskonto. Reklamen har inte varit så störande och musiken har rullat på in i mina hörlurar eller in i stereon.

Men ännu mer än Spotify använder jag min iPod Touch eller iPhone med blandad musik ur min stora musiksamling. Veckans smak har styrt vilken musik som har lagts in och med 32mb-touchen har det funnits tillräckligt mycket musik för att inte bli uttråkad. Dessutom ofta med med en del låtar som inte finns på Spotify men som jag tycker om.

Så jag hängde inte på och skaffade premium-konto för att kunna börja lyssna på Spotify i min iPhone redan de första timmarna. En eftertänksam och slow adaptor alltså. Men efter en dag på kontoret där ”alla” laddat ned den efterlängtade applikationen till telefonen har jag nu gett vika.

Det finns väldigt mycket musik på Spotify och katalogen utökas ständigt. Även om vissa regionala begränsningar etc är irriterande så förstår jag ju att det inte är Spotifys fel utan det styrs främst av rigida skivbolag och mellanhänder som sitter på rättigheterna. Vissa artister väljer också bort Spotify som kanal. En orsak är att artisterna är missnöjda med den den del får av intäkterna när bolagen tagit sitt. Jag tycker ändå att de gör fel när de inte hänger på tåget, dels för att det är en växande marknadsföringskanal, dels för att tjänster som Spotify är en möjlighet att överhuvudtaget rädda en sönderfallande bransch.

Men det finns oerhört mycket att välja bland på Spotify. Vi brukar oftast spela musiken på kontoret via min iPod som pluggas in i stereon ut i lokalen. Så med anledning av det och det faktum att vi kan skapa spellistor där flera styr innehållet och spela upp dem via iPoden, är mobilt Spotify faktiskt riktigt bra. Vi har även lagt upp en öppen lista där alla kan styra vilken musik vi lyssnar på här Kaplansbacken 5

Det finns ett par saker där Spotifyappen är sämre jämfört med att lyssna på mp3. En är att musikspelaren i iPhone kan köras i bakgrunden om man t ex svarar i telefon. Det går inte när man lyssnar på Spotify. En annan detalj är att ljudet är något sämre vid en direkt jämförelse (mina mp3 är aldrig < 256 kbps). Men nu är ju inte 256 kbps mp3, eller ens 320 kbps direkt audiofil kvalitet heller så för den situation där man ändå lyssnar på mp3 så duger kvaliteten hos Spotify också.

Några som skriver om Spotify för iPhone och som har gjort tester och jämförelser är iphone24 och Jardenberg.

Som ett exempel på en mycket konstig marknadslogik har Booli blivit kontaktade av Svensk Fastighetsförmedling. Med en uppmaning att Booli ska sluta länka till Svensk Fastighetsförmedlings bostadsannonser i sin toppbar. En länk som leder till en sida där mäklarens egen information om objektet exponeras inbäddat på Boolis webbplats booli.se.

Svensk Fastighetsförmedling hävdar att Booli med detta gör varumärkesintrång och hotar enligt en bloggpost hos Booli med eventuella böter och fängelse.

Hela situationen känns absurd. Booli.se är en sökmotor för bostäder. Som fungerar ungefär som Hemnet där man enkelt kan söka bostäder till salu på hela marknaden. Den exponering som alla mäklare och säljare av objekt får är helt gratis för dessa och en väg att driva trafik till den egna webbplatsen. Och framförallt ett sätt att få många fler spekulanter på objekten.

För många människor som söker bostad är den här typen av sökplatser den enda kanalen man använder för att scanna marknaden. Vilket ska ställas mot att spekulanten tvingas besöka varje enskild mäklare för att skaffa sig en överblick t ex över ett visst område.

Att använda bostadssökmotorer har självklart länge varit vedertaget för bostadssökare. Bovision och Hemnet ledde utvecklingen och Booli har på senare år blivit en ny intressant aktör.

Det finns alltså flera fördelar för Svensk Fastighetsförmedling att aktörer som Booli existerar:

- Det innebär en gratis medieexponering för Svensk Fastighetsförmedling (skulle vara intressant att analysera medievärdet på detta).

- Booli och andra aktörer skapar tveklöst fler spekulanter på de objekt Svensk Fastighetsförmedling har till försäljning.

- Booli skapar också trafik till Svensk Fastighetsförmedlings kommunikation. Även om besökaren stannar inom Boolis webbplats och läser informationen genom en ”iframe” är det ändå en kommunikationsyta mot individen där Svensk Fastighetsförmedling kan styra innehållet och den bild läsaren får av dem och deras objekt.

Att hota Booli med rättsliga åtgärder för varumärkesintrång är ju en totalt omvänd marknadslogik. Istället för att tacka och ta emot och stötta en webbplats som booli.se vill Svensk Fastighetsförmedling istället stoppa att Booli lyfter upp deras objekt på ett så bra sätt som möjligt (på en yta där Svensk Fastighetsförmedling själva kan påverka innehållet).

En fråga som Booli ställer på sin blogg är hur Svensk Fastighetsförmedling ställer sig till Hemnet och deras exponering av varumärken. Och om det faktum att Svensk Fastighetsförmedling faktiskt äger 25% av Hemnet kan ha betydelse för hela den här frågan.

Hur det än är med den saken kan en sådant här agerande inte leda till något annat än badwill för Svensk Fastighetsförmedlings varumärke. Även om de inte förstår det mervärde som Booli ger dem kunde de ju åtminstone ha undvikit att ta strid och på det sättet göra bort sig totalt.

Update:
Social Business gör en intressant redogörelse för den effekt den här händelsen har i sociala medier.

Diskussionen var igång redan i våras då de olika parterna faktiskt diskuterade området öppet på Twitter. Christian Rudolf redovisade konversationen och TDH skrev sina synpunkter i samband med det.

Anna Malmsten har skrivit en post där hon tittar på frågan ur PR-synvinkel. Och där hon reflekterar över vad Svensk Fastighetsförmedling borde göra nu.