På torsdag undersöker Johan Ripås med hjälp av Nikke Lindqvist Googles betydelse när det gäller bilden av människor i digitala medier och hur sökmotorer påverkar det personliga varumärket. Det sker i dokumentären Du är Googlad som är en spinoff från Dokument Inifrån. Johan Ripås har använt sig själv som exempel och utgår från ett läge där han själv inte var särskilt aktiv på nätet. Och där det man hittade vid en googling var ett par negativa artiklar (bland annat en bloggpost av Alex Schulman).

Under programmets gång får man följa hur Johan Ripås försöker påverka bilden av sig själv vid sökningar på honom. Vilket bland annat har inneburit att han verkar ha blivit aktiv i sociala medier på riktigt, inte bara som en grej för att trycka in saker på Googles första sida. Filmteamet kom och spelade in några gånger på vårt förra kontor på Kaplansbacken och både kameramannen och Johan Ripås var väldigt trevliga. Bland annat fick de mig att köpa Arthur Koestlers bok Pil i det blå i förstautgåva på Bokbörsen Jag lär nog själv skymta i bakgrunden i någon scen.

Förhandsdiskussionerna har lett till att många bloggare och seo-intresserade har börjat skriva poster om Johan Ripås. Bland annat för att ta tillfället att synas själva på namnet nu när det har högt mediavärde. Eftersom de flesta artiklar är neutrala till Johan Ripås som person och mer tar upp fenomenet, blir ju även dessa poster en indirekt effekt som hjälper Johan att få en stor distribuerad synlighet hos Google vilket man kan se nu om man söker på namnet.

Här kan man se en trailer för programmet

Några som har bloggat eller skrivit artikel om detta:
Nikke har skrivit en del och går nu igenom de olika faser som processen har gått igenom
David Olofsson skriver kul om den SEO-kunniges makt i vissa situationer
Michael Bingmert redogör pedagogiskt för vad han gjorde för att driva upp sin post till den nuvarande förstaplatsen vid sökning på Johan Ripås
Aftonbladet skriver om hur man ”tar makten” över Google
Nikke och Brit Stakston skriver om att ta kontroll över sin digitala identitet på SvD

Nikke Lindqist  har skrivit en text om hur olika förutsättningar för olika företag ställer olika krav på arbetet med SEO.

Jag pratar hela tiden om detta med företag som jag träffar under veckorna. I min roll som representant för Carnaby diskuterar jag SEO ur marknadsstrategiskt perspektiv. De som jag träffar är befattningshavare från företag och organisationer, vars förutsättningar, mål och imagesträvan oftast ligger långt från det som gäller om man jobbar med att optimera sin egen affiliatesajt. Eller om man som konsult arbetar med att driva upp enskilda fraser i sökresultaten för hårt bearbetade nischer som casino/poker etc.

Jag träffar ett tvärsnitt av företag från näringslivet – banker, resebyråer, företag från tillverkningsindustri, utbildningsföretag, energibolag, e-handlare, olika typer av ideella organisationer m fl. Som alla av olika skäl har affärsnytta i att kunna bli hittade i sökmotorer på sådant som deras önskade målgrupper söker på. Inte bara för att skapa trafik till webbplatser utan även som en del av positionering eller för att skapa erinran om varumärket etc. Och där uppdraget lika mycket handlar om målgruppsförståelse och -segmentering, imagefrågor och kommunikativ differentiering i budskap och erbjudande.

Att för dessa företag föreslå kortsiktiga lösningar som att lägga upp ett antal köpta/artificiella länkar för att driva upp en handfull enskilda fraser i sökmotorer skulle kännas helt absurt. Framför allt för att dessa uppdrag nästan alltid handlar om att skapa en bred synlighet, long-tail. Att göra sig synlig (och attraktiv dessutom) på kanske 10.000-tals sökningar som målgruppen kan tänkas/förväntas göra. Inte bara på några få huvudord. Det är en synlighet som tar tid att bygga upp och som kräver en stor arbetsinsats både för konsulten och arbetsgruppen i företaget. Men som på sikt, i nästan alla fall som jag har sett, lönar sig.

SEO är ofta en strategiskt och taktiskt viktig del i marknadsarbetet, men något som alltid måste rymmas inom en vidare helhetssyn på digital närvaro och på vad som kommuniceras. Där vår roll som konsulter är att arbeta med hela denna närvaro.

Det har blivit så konstiga vinklar i diskussionen om SEO i sociala medier så jag tycker att det är bra att Nikke försöker förklara den nödvändiga skillnaden på olika aktörers förhållande till frågan och att diskussionen ofta är av äpple/päron-karaktär.

Länkar, länkar, länkar – en förklaring till marknadsfolket
Det är en fasligt tjat om länkar inom SEO-sverige. Det hela har utvecklat sig till en märklig strid med hårda ord och trampade tår och tjuvnyp under bältet.

För en utomstående, eller för en marknad…

Idag offentliggjorde Spotify sin nya utvecklade tjänst Spotify Apps. Det innebär att företag nu kan utveckla tjänster som fungerar inne i Spotifys klient och integreras med musiken. Det fungerar i princip som det har gjort en tid med Facebook där olika tjänster som Spotify (!) en specialversion av Guardian m fl finns integrerade. Och där användare kan dela med sig av sin lyssning/läsning till sina vänner på ett enkelt sätt.

Det är i och för sig bra, men när Spotify nu släpper in tjänster känns relevansen ännu högre. I betan, som kan laddas ned här, finns några tjänster med redan från början. Vissa är recensionstjänster, som The Guardian och Rolling Stone recommends, eller Pitchfork för indiemusik. Bra så, man kan läsa en recension eller rating och direkt lyssna på musiken som man läser om.

Men det finns några andra tjänster som verkligen är värdeadderande i Spotify Apps. En är Songkick Concerts som är en funktion för att hitta konserter med sina favoritartister. Det smarta är att tjänsten analyserar vad man lyssnar på, i form av de spellistor man har (och även det man har på last.fm har jag hört). Detta styr sedan konsertförslagen så att man i första hand får tips som passar ens preferenser. När man har hittat en konsert som man vill gå på, kan man lätt klicka sig över till browsern och boka biljetter. Den här appen har funnits för iPhone men just kopplingen till Spotify är klockren.

En annan tjänst som är kul är Moodagent. Där kan man gå in och välja vilket humör man är på och få en spellista som passar sinnesstämningen. Det finns några förvalda ”moods” men man kan göra manuella anpassningar också. Om man gillar den lista som presenteras kan man sedan enkelt skapa en egen spellista i Spotify av den.

Tjänsten TuneWiki är väldigt rolig. Det är en karaoke-app, perfekt för fredagsölen. Man spelar en låt i Spotify och går in i TuneWiki, där texten rullar synkad med musiken. Integrationen med Spotify är perfekt.

En tillräckligt bra början för att det ska kännas schysst. Och möjligheterna att nya praktiska och roliga tjänster ska dyka upp är ju väldigt stor.

It's a pity Hedy Lamarr didn't receive any credits for inventing a secret communication system based on frequency hopping during WW2. The technique was implementend by U.S. Military years later when her patent had expired. Now there is a book about her story.

Embedded Link

Richard Rhodes’ Hedy’s Folly reviewed: What was the source of Hedy Lamarr’s inventive genius?
Imagine that, on Sept. 12, 2001, an outraged Angelina Jolie had pulled out a pad of paper and some drafting tools and, all on her own, designed a sophisticated new missile system to attack al-Qaida. N…

Jag såg att Maria Miesenberger som jag känner fick Svenska Fotobokspriset 2011 för några veckor sedan. Väldigt roligt, särskilt som jag var på ursprungsvernissaget för bildsviten som figurerar i boken en gång i tiden och har själv några av verken som avbildas. Det är häftiga bilder så jag rekommenderar självklart att man köper boken.

Maria Miesenberger får Svenska Fotobokspriset 2011 | SFF
Maria Miesenberger får Svenska Fotobokspriset 2011. 20111101 av SFF. Den 1 november 2011 på Rival i Stockholm stod det klart att Maria Miesenberger och hennes bok Sverige/Schweden vann Svenska Fotobok…

Klout är ett verkyg som samlar fakta runt individers aktivitet i sociala medier. Och inte bara rent kvantitativt, dvs hur ofta man postar något i olika medier, utan Klout försöker även värdera kvaliteten i form av hur andra människor interagerar med det man skriver. T ex att andra, gärna själva inflytelserika twittrare etc, re-tweetar sådant som skrivs på Twitter eller att folk gillar eller kommenterar det man skriver på Facebook. Det värderas högt av Klout. Man har skapat algoritmer som räknar fram värden på denna kombination av kvantitet och kvalitet. Det går att signa in på Klout t ex med sin Twitter-inloggning och testa själv vad man får för värde.

Och det är klart, att för någon som har hög frekvens i sin aktivitet i sociala medier, så blir Klout-poängen ett kul värde som man kan jämföra med vänner. Lite tävling om vem som är mest social på nätet.

Men det skrivs ibland att verktyg som Klout kommer att bli viktigt som en grund för värdering av människors förmåga t ex vid för rekrytering. Detta i en värld där aktivitet i sociala medier värderas högre och högre (av människor som själva är aktiva i sociala medier). Man spekulerar i att headhunters/rekryteringskonsulter kommer ta hänsyn till aspiranters Klout score som en del vid urval för tillsättning av en tjänst.

Jag är skeptisk till vikten av att blanda in relativt trubbiga verktyg som detta i sådana viktiga och ofta djupgående processer som rekrytering, av flera skäl. Och är därför skeptisk till att Klout kommer få något större genomslag för just detta ändamål, i alla fall när rekryterare förstår vad det verkligen är.

- För det första bör inte nödvändigtvis en individs personliga intresse av att använda sociala medier vara en förutsättning när det gäller värdering av förmåga och kompetens. Inte ens när det handlar om en person som huvudsakligen ska arbeta med sociala medier för företag. Social förmåga i det rum man ska verka inom, samarbetsförmåga, sakkunskaper, stamina, drive, allmänbildning, inlärningsförmåga, stresstålighet, i nödvändiga fall ledarförmåga etc kommer sannolikt ändå fortsätta att värderas högre.

- Sedan, om man bara tittar på området sociala medier, säger ju inte ett samlande mått som Klouts särskilt mycket om individens kunnande när det gäller att hantera sociala medier (för egen räkning) heller. Vissa personer kanske väljer ett av alla verktyg, t ex en blogg, som sin kanal för social nätkommunikation. Men där det som skrivs har hög kvalitet och engagerar andra i just denna (ibland smala) kontext. Men med relativt låg Klout score som följd. Så ska man värdera detta så måste man ju ändå fördjupa sig i de enskilda kanaler som individen är aktiv i.

En person som skriver frekvent i många kanaler, inom ett område som fotboll, och som re-tweetas och får kedjor av kommentarer från likasinnade, kan få en hög Klout-poäng. Men det säger inte ett skvatt om hur skicklig denna person är på att skapa en strategi för sociala medier för ett företag eller ens hur han/hon är på att skriva om något annat än fotboll, om ens det.

- MEN dessutom så är det inte nödvändigtvis så att en person som förstår hur man kan använda sociala medier för en viss uppgift (ofta för företag/organisationer) och är skicklig på att skapa strategier och processer för det, själv behöver vara särskilt aktiv i att nyttja dessa medier för sin privata exponering eller interaktion med omvärlden. Lika lite som att en AD som skapar bra kommunikation i sin profession ska behöva föra fram kreativa alster i sin privata roll.

Detta tycker jag är det grundläggande problemet i denna Klout-hets.  Att de som missionerar om detta anser att det är viktigt för en individ i en kommersiell yrkesroll att denne ska leva som han/hon lär. Att det ska vara en passion där enbart kunskaper och egenskaper inte räcker för att nå bra resultat i sitt yrke. Visserligen finns en stark trend inom rekrytering där man mer och mer söker specialister för olika delområden. Där individen ska vara duktig och engagerad i sin pusselbit. Men att gå därifrån till att individen blint ska vilja vara, äta, leva det område som man ska arbeta med… det tror jag inte är en illusion som några företagsledningar har.

Detta leder ju också till bieffekten (vilket det finns belägg för) att vissa människor avsiktligt börjar ändra sitt beteende ENDAST för att driva upp (dvs på sätt och vis manipulera) sin poäng i den här typen av värderingssystem, som Klout. Vilket ju är helt befängt ställt mot de verkliga, positiva möjligheterna med sociala medier.

Och nu pratar vi bara om att eventuellt ta poäng inom det segment av arbetsmarknaden där uppgifterna främst handlar om marknadskommunikation (kommersiell eller icke-kommersiell). Vilket väl är det enda område som Klout-missionärerna känner till. För att bli gruppchef för aktuarier på ett försäkringsbolag kommer det dröja mycket länge innan headhunters värderar aspirantens förmåga att kommunicera engagerande till stora målgrupper i sociala medier…

Detta är ju självklart för det flesta. Men när man läser Klout-missionärerna får man en annan bild

Om man pratar om att använda ett verktyg som Klout för att mäta ett företags eller organisations agerande och räckvidd i sociala medier så är det en helt annan sak! Det är inte detta jag berör här.

Stockholm Social Media Club kör en lunch med diskussioner om Klout i morgon fredag den 28/10.
Therese Reuterswärd nämner lite om det också
Micke Kazarnowicz gör en bra utläggning om fenomenet
Jocke Jardenberg har en laidback uppfattning
Deeped analyserar det från ett företagsperspektiv vilket jag tycker är den konstruktiva infallsvinkeln.

Det var väldigt trevligt på Bokhoras 5-årsfest, som bekvämt nog hölls i vår lokal igår kväll. Tack till tjejerna som är så energiska

Embedded Link

Bokhora.se

som +Håkan Dahlström brukar skriva Inget märkvärdigt men Södermalmsnytt skriver om Bondens loppis och illustrerar det med en bild som jag tog från den första loppisen för två år sedan.

För första gången på länge ska jag gå och se en match med Hammarby i kväll. Jag har inga förväntningar men eftersom motståndarna är ett kvarterslag från Gtb så borde det ju kunna gå bra. Jag har en WCT-jacka från Bajen och en t-shirt med Ronnie Hellström på.

Så här beskriver Wikipedia hö
”Hö är vallfoder som har torkats. Förr torkades höet ute på fältet i hässja; idag sker det ”på slag”, liggande bredspridet på fältet 3-5 dagar, och vänds varje dag, en på grund av risken för regn vanskligare men ur arbetssynpunkt betydligt lindrigare metod än hässjning”

Igår tillbringades hela dagen på en gård i Olsbenning för att första gången hjälpa till med att bärga hö. Vädret var fint och eftersom regn väntades till idag var allt tvunget att ske under torsdagen. För att undvika regn som förstör allt, är timing är en nyckelfråga för gårdar med mindre volymer, där bärgningen sker på gammaldags vis med balar som fraktas och läggs på en loge.

I början gick allt lätt. En kärra i taget lastades av och höbalarna skjutsades upp med en elevator till loftet där vi stod och tog emot och placerade ut balarna i fina högar.

Efter ett tag gick utrustningen på fältet sönder med lång väntan som följd, bland annat pga av byte av maskiner. Sammantaget tror jag att vi fick sitta och vänta lika länge som arbetet var igång. Men det var trevligt, mackor och dricka serverades och det skedde i glada människors lag.

Framåt kvällen efter ett 10-tal kärror blev det lite tyngre, men vi körde på och hoppades att nästa kärra var den sista Till sist vid 10-tiden på kvällen var allt klart och vi avslutade med en tur på kärran runt byn och efterföljande mysig middag.