Gay parade

Gay parade

Comments

  1. Anonymous says:

    Gillar din sammanfattning Danne!

    När jag var 15 år 1979 var min högsta önskan att arbeta som Urmakare. Jag hade praktiserat som urmakare i årskurs 8 och fick sommarjobb på samma Ur & Guld firma.
    Jag sökte in till Polheims Gymnasiet i Stockholm, där man utbildade Bland annat urmakare och finmekaniker. När jag hade gått ut årskurs 9 sommarjobbade jag åter på samma Ur och Guld firma. Några veckor in på sommaren kom de första digitala klockorna med visare.
    Med en gång förändrades det yrkes inriktning dramatiskt från att ha varit ett skicklighets hantverk till att på sikt mera handla om att på sin höjd byta batteri eller glas. Jag valde att inte bli Urmakare.

    Urmakaryrket var en av de första hantverkaryrkena som fick känna av omvandlingen från analoga till digitala världen.

    Med detta menar jag inte att journalist yrket kommer att försvinna, men att det kommer att påverkar den yrkeskategorin ordentligt. I urmakarbranschen gick det inte att missförstå vad det innebar med de nya klockorna. Tyvärr är det inte lika självklart för många vad den Sociala Revolutionen innebär…

    • Tur att du inte valde den vägen då, Mats 🙂 Även om det behövs kvalificerade urmakare idag också för finur och vintage-klockor (som jag själv gillar och samlar).

      En skillnad mot ditt exempel är att marknaden för urmakare de facto har minskat men jag är säker på att välutbildade journalister som individer kommer behövas i den nya medievärlden också. Förmodligen i samma utsträckning som idag. Och de kommer säkert kunna göra sig gällande i konkurrensen baserat på sin kunskap och erfarenhet. Men de kanaler som de verkar i kommer att förändras. De måste tänka om när det gäller hur deras arbete kan komma att distribueras och vilka som är deras framtida uppdragsgivare.

      Så egentligen finns det bara möjligheter för journalisterna i en värld där mediekonsumtionen ökar. Men inte på det sättet som vissa branschföreträdare ser det. Att nuvarande distributionskanaler för journalistik (statiska tidningar) kommer existera i hittillsvarande dominerande position.

      • Anonymous says:

        Danne på det sättet var inte mitt urmakarexempel klockrent, för det är precis som du säger gör man något av det kan det bli en stor framgång istället. Orsaken varför just jag tog urmakar exemplet var att förändringen av förutsättningarna och övergången blev så tydlig.

        Då är kanske vår egen bransch är ett bättre exempel, it-branschen med mjukvaruutveckling, när konkurrensen av Open Source produkterna kom…

        Eller för den delen musik och filmbranschen.

        • +1 på klockrent… Musik- och filmbranscherna är absolut jämförbara exempel där förändringsprocessen är i full gång. Trots att det ju finns motstånd från den gamla distributionsindustrins företrädare även där. Det skulle vi kunna prata länge om vid ett annat tillfälle.

  2. Intressant läsning
    Jag håller absolut med. Vi går åt Anders Mildners håll, ingen tvekan om det. Oavsett om man anser att detta är bra eller dåligt så går den utvecklingen knappast att påverka. Att tro att man med rätt “styrningar” (läs restriktioner, förbud etc) skulle gå att förhindra känns fullständigt absurdt.

    Men med risk för att låta som en gammal gubbe så kan jag ibland hålla med om att utveckligen inte enbart är positiv. Eller åtminstone att vi har en del problem att ta ställning till.

    Webbmedia ökar kraven på oss som individer – vi närmar oss en nihilistisk värld utan objektiva värden och sanningar. Alla får skapa sin egen bild och sin egen sanning. Så är det ju givetvis idag också till viss del (vi lever i en demokrati, ingen bestämmer vad vi ska tycka), men med tanke på att informationsutbudet ökar exponentionellt så kommer det också leda att diversifieringen ökar.

    Det skulle väl i och för sig inte vara så farligt så långt, men ett annat problem med den nätbaserade informationen är att den till stor del handlar om kvantitet snarare än kvalitet. Information finns överallt, vikten av källkritik ökar. Källkritiken är också mer komplicerad då den blir mer kollektiv än i traditionella sammanhang. För någon som är ny i ett område blir det svårt att veta vem man ska lyssna på etc. etc. Informationen är ofta (inte alltid) tunnare också. Webbformaten (blogg, nyhetssidor, twitter gud förbjude) lämpar sig inte rent användargränssnittsmässigt för några längre utläggningar. Det blir snabba puckar, folk läser mindre fokuserat och är snabbare på att klicka vidare. Det blir lättare att mer betrakta ett ämne utifrån än att verkligen ta sig tid och engagera sig i frågan.

    Jag tycker man märker samma sak i arbetslivet också. Jag arbetar t.ex. som utvecklare och ser att det i min bransch är färre och färre som verkligen väljer att sätta sig in i ett område. Istället klipper man ihop lite exempel man hittar på nätet, varpå man egentligen aldrig får en helhetsförståelse för det område man arbetar med. Det är trial and error, ytligt snabbt, lösa problem. Inte långsiktigt.

Speak Your Mind

*