Klout är ett verkyg som samlar fakta runt individers aktivitet i sociala medier. Och inte bara rent kvantitativt, dvs hur ofta man postar något i olika medier, utan Klout försöker även värdera kvaliteten i form av hur andra människor interagerar med det man skriver. T ex att andra, gärna själva inflytelserika twittrare etc, re-tweetar sådant som skrivs på Twitter eller att folk gillar eller kommenterar det man skriver på Facebook. Det värderas högt av Klout. Man har skapat algoritmer som räknar fram värden på denna kombination av kvantitet och kvalitet. Det går att signa in på Klout t ex med sin Twitter-inloggning och testa själv vad man får för värde.
Och det är klart, att för någon som har hög frekvens i sin aktivitet i sociala medier, så blir Klout-poängen ett kul värde som man kan jämföra med vänner. Lite tävling om vem som är mest social på nätet.
Men det skrivs ibland att verktyg som Klout kommer att bli viktigt som en grund för värdering av människors förmåga t ex vid för rekrytering. Detta i en värld där aktivitet i sociala medier värderas högre och högre (av människor som själva är aktiva i sociala medier). Man spekulerar i att headhunters/rekryteringskonsulter kommer ta hänsyn till aspiranters Klout score som en del vid urval för tillsättning av en tjänst.
Jag är skeptisk till vikten av att blanda in relativt trubbiga verktyg som detta i sådana viktiga och ofta djupgående processer som rekrytering, av flera skäl. Och är därför skeptisk till att Klout kommer få något större genomslag för just detta ändamål, i alla fall när rekryterare förstår vad det verkligen är.
- För det första bör inte nödvändigtvis en individs personliga intresse av att använda sociala medier vara en förutsättning när det gäller värdering av förmåga och kompetens. Inte ens när det handlar om en person som huvudsakligen ska arbeta med sociala medier för företag. Social förmåga i det rum man ska verka inom, samarbetsförmåga, sakkunskaper, stamina, drive, allmänbildning, inlärningsförmåga, stresstålighet, i nödvändiga fall ledarförmåga etc kommer sannolikt ändå fortsätta att värderas högre.
- Sedan, om man bara tittar på området sociala medier, säger ju inte ett samlande mått som Klouts särskilt mycket om individens kunnande när det gäller att hantera sociala medier (för egen räkning) heller. Vissa personer kanske väljer ett av alla verktyg, t ex en blogg, som sin kanal för social nätkommunikation. Men där det som skrivs har hög kvalitet och engagerar andra i just denna (ibland smala) kontext. Men med relativt låg Klout score som följd. Så ska man värdera detta så måste man ju ändå fördjupa sig i de enskilda kanaler som individen är aktiv i.
En person som skriver frekvent i många kanaler, inom ett område som fotboll, och som re-tweetas och får kedjor av kommentarer från likasinnade, kan få en hög Klout-poäng. Men det säger inte ett skvatt om hur skicklig denna person är på att skapa en strategi för sociala medier för ett företag eller ens hur han/hon är på att skriva om något annat än fotboll, om ens det.
- MEN dessutom så är det inte nödvändigtvis så att en person som förstår hur man kan använda sociala medier för en viss uppgift (ofta för företag/organisationer) och är skicklig på att skapa strategier och processer för det, själv behöver vara särskilt aktiv i att nyttja dessa medier för sin privata exponering eller interaktion med omvärlden. Lika lite som att en AD som skapar bra kommunikation i sin profession ska behöva föra fram kreativa alster i sin privata roll.
Detta tycker jag är det grundläggande problemet i denna Klout-hets. Att de som missionerar om detta anser att det är viktigt för en individ i en kommersiell yrkesroll att denne ska leva som han/hon lär. Att det ska vara en passion där enbart kunskaper och egenskaper inte räcker för att nå bra resultat i sitt yrke. Visserligen finns en stark trend inom rekrytering där man mer och mer söker specialister för olika delområden. Där individen ska vara duktig och engagerad i sin pusselbit. Men att gå därifrån till att individen blint ska vilja vara, äta, leva det område som man ska arbeta med… det tror jag inte är en illusion som några företagsledningar har.
Detta leder ju också till bieffekten (vilket det finns belägg för) att vissa människor avsiktligt börjar ändra sitt beteende ENDAST för att driva upp (dvs på sätt och vis manipulera) sin poäng i den här typen av värderingssystem, som Klout. Vilket ju är helt befängt ställt mot de verkliga, positiva möjligheterna med sociala medier.
Och nu pratar vi bara om att eventuellt ta poäng inom det segment av arbetsmarknaden där uppgifterna främst handlar om marknadskommunikation (kommersiell eller icke-kommersiell). Vilket väl är det enda område som Klout-missionärerna känner till. För att bli gruppchef för aktuarier på ett försäkringsbolag kommer det dröja mycket länge innan headhunters värderar aspirantens förmåga att kommunicera engagerande till stora målgrupper i sociala medier…
Detta är ju självklart för det flesta. Men när man läser Klout-missionärerna får man en annan bild 
Om man pratar om att använda ett verktyg som Klout för att mäta ett företags eller organisations agerande och räckvidd i sociala medier så är det en helt annan sak! Det är inte detta jag berör här.
Stockholm Social Media Club kör en lunch med diskussioner om Klout i morgon fredag den 28/10.
Therese Reuterswärd nämner lite om det också
Micke Kazarnowicz gör en bra utläggning om fenomenet
Jocke Jardenberg har en laidback uppfattning
Deeped analyserar det från ett företagsperspektiv vilket jag tycker är den konstruktiva infallsvinkeln.
Pingback: Vecka 43 – Grattis Felix!* - PRODUKTION203
Pingback: Vi debatterar vidare om Klout : Therese Reuterswärd