Vi åt en härlig lunch på värdshuset På Spången häromdagen. Kalle finns inte kvar men stället är ändå en trevlig upplevelse.

När man som jag turistar i Skåne åker man dit fylld av en romantisk bild av landskapet. En bild som självklart inte delas av ens skånska vänner men det får man bortse ifrån.

Det är inte den blodiga historien och svenskarnas metodiska tortyr av snapphanar och andra övergrepp man lägger in i den romantiken. Nej det är en bild som är präglad av Anders Österling, Vilhelm Ekelund, Hjalmar Gullberg och… Lasse Dahlqvist (?). Lasse D förknippas ju mest med Göteborg även om han växte upp på Lidingö men han har skrivit flera ärkeskånska melodier till den kanske främste Skåneikonen Edvard Persson, t ex Lite grann från ovan och just Kalle på Spången.

Så med Edvard Persson i ipoden begav vi oss till Söderåsens sluttningar för att äta lunch på på Spångens Gästgivaregård utanför Ljungbyhed.

Medvetna om att det fanns en risk att hamna i värsta turistfällan satte vi oss till bords. Men atmosfären och välkomnandet kändes perfekt från början. Inredningen verkar vara intakt från förr i världen då filmen om värdshusvärden Kalle spelades in. Inte den tivolikänsla vi hade befarat, bara genuint och trevligt och med en personlig service.

Sillbordet som måltiden inleddes med var bland de största jag har sett. Snaps och ett dussin sillsorter gjorde att man var lite mätt redan innan varmrätten, Äggakaka serverades. Äggakaka är en slags skånsk ugnspannkaka med många ägg i och med bacon till. Otroligt gott. Vi åt och åt och det gick inte att få ned den sista biten kaka från pannan även om man ville. Jag vill ha mer äggakaka snart.

Jag måste rekommendera På Spången om man har vägarna förbi. Det går att bo där och de tillåter att man har hund med också för en liten extraavgift (vilket jag inte hade denna gång).

För att få ned maten tog vi en tur upp till toppen av Söderåsen och Skånes högsta punkt Kopparhatten (212 m ö h). En halvmils tur upp och ned i terrängen gjorde susen och var dessutom en fin naturupplevelse.