Jag tycker som spontanbesökare att Malmö är fint även när det regnar. Alla kanske inte håller med om det men jag känner så. Förutom att jobba intensivt och ha många möten tillbringade jag mest tid på kaféer och restauranger.

Ciao på Friisgatan har otroligt goda pizzor. De säger själva att de är ”italienska”. Det kanske stämmer.

Går man vidare till Sorl på andra sidan gatan och tar en caffè macchiato efter maten får man en komplett lunchupplevelse. Jag gillar när man som på Sorl frågar om man bara vill ha lite mjölkskum på ytan (vilket jag vill) och inte som på många stockholmscaféer häller i en deciliter mjölk och skapar en vidrig latte av den goda espresson.

Jag fick tillfälle att prata en stund med Ola Persson som är en auktoritet i kaffesverige, barista på Zoega och bland annat domare i Barista Cup.

Lilla Kafferosteriet är också ett favoritställe och jag gick dit och köpte ett par paket av deras egna kaffe, bland annat en indisk variant som verkade spännande.

I förrgår skedde en så kallad Bloggy-spotting, dvs jag träffade en kompis från Bloggy i verkligheten. Jonk är både trevlig och smart och vi möttes på Cosmopolitan café som också är värt ett besök för Malmöturisten.

I övrigt kunde man notera en del andra saker…

Taxichaufförerna är trevligare i Malmö än i Stockholm. De är pratglada och bjuder i alla fall till synes på sig själva. En man som fick agera privatchaffis till mig en hel dag, hade doktorerat i bakteriologi i England. Han kunde bara lakoniskt konstatera att det inte fanns några uppgifter för honom i Sverige annat än att köra taxi. En annan chaufför beskrev ingående hur trafiken i Kairo fungerar.

Saluhallen och en del andra ställen kring Lilla Torg renoveras vilket gör att det ser fult ut där.

Det finns gator i Västra Hamnen som existerar officiellt men ännu inte i verkligheten.

Det finns en stor kundpotential i Malmö.

Och jag hade även tid att lägga upp min nya feedsida danne.mp där alla kan följa min sociala närvaro på nätet.

Kaffeosten var målet. De hade pratat om den på radion och även om Norrland känns avskräckande så verkade denna specialitet från Tornedalen intressant.

Med cykeln skulle jag ta mig dig, till ett tält någonstans kring Street eller i Tantolunden. Men det gick inte hela vägen. Folkströmmen var ogenomtränglig. Och de olika tälten, pråmarna och stånden var omöjliga att överblicka.

Ost från Småland, trumpetspel från Gotland och konstiga saker från Härjedalen lockade inte tillräckligt för att ställa sig i de hysteriska köerna och slåss om provsmakningen av de lokala stoltheterna.

Varför profilerar sig inte Västmanland bättre? En rubrik på en skylt tillsammans med Uppland utanför ett tält där Uppland i allmänhet och Roslagen i synnerhet tog upp all plats, var allt.

Trängseln var galen, en dam blev nedsmutsad av cykeln och vakten sade vänligt att jag skulle gå. Så det fick bli Pet Sounds bar istället.

”En latte tack”. Bara sex personer framför nu. Det måste röra sig framåt av den här beställningen. ”Lite mer mjölk än den vanliga”. ”Absolut, det ordnar vi”. Händerna på de anställda rör sig snabbt. De byter plats mellan olika stationer bakom disken. Snabbt och till synes piggt. Ändå händer ingenting.

Lärlingen tittar tomt framför sig medan pengarna åker ned i kassan. Vad döljer sig inom henne? Finns det ett mörker där som hon skulle behöva skrika ut? Trasiga relationer? Eller är det bara så att hon inte förstår något av alla intryck och de nya färdigheter hon ska tillgodogöra sig? Att hennes ytliga tankar går i någon annan riktning.

Arbetsledaren ger käcka instruktioner. ”Ånga mjölken en centimeter under ytan”. Lärlingen nickar och ger intryck av att förstå och försöker göra likadant. Snabba händer, snabba rörelser, samma kö.

Efter en stund kramas lärlingen. Några vänner på besök tog över intresset. Det är bra att hon kramas. Hon är glad, så tomheten i hennes blick berodde kanske mer på hennes upplevda svårighet att förstå parallella instruktioner, än på ångest. Men glädjen kan ju också vara ytlig.

En evighet senare framme vid kassan är det dags att betala glassen som har smält. ”Jag måste ta en tänkarpaus” säger arbetsledaren vid kassan plötsligt. ”Annars går det inte”. Hon försvinner för att dricka Festis. Samla sig i ett meditativt moment. Efter ett tag tar lärlingen över. ”Glass? Hur gör man då?” Kollegorna vet inte heller riktigt hur man gör. De lyckas med gemensamma gissningar/slutledningar komma fram till summan. 16 kronor. Då var det klart. Lärlingen ser glad ut när kassan plingar.

Konsulten sitter mitt emot. Han stryker sig längs kinden och tittar på kunden. Det är det första intrycket som kommer avgöra, tänker han. Det är nu han ska definiera nivån. Direkt skapa höjd i detta, det första samtalet. Hans tankar och planer kommer att imponera..

För det mesta säljer han sig. Håller med, stretar emot lite klädsamt, men viker snabbt in i ett bejakande av kundens åsikter. Men inte den här gången… Nu är det den egna visionen och initiativ som gäller. Det är ju det som vinner respekt. Inget krypande. Goodbye Herr Rövslickare, hello Mr Integrity.

Men han måste våga säga de där orden. De avvägda, skarpa. Han tänker. Hon tittar. Sekunderna går. Är det minuter? Något måste sägas. Vad tittar hon på? Är det kragen? Han måste tänka klart. Skärpa sig. Fokusera. Orden finns där och nu ska de fram.
Ja! Nu sätter vi agendan, nu kör vi, nu nu:

”Får jag fresta med en kopp kaffe kanske?”