Carmen går på Malmö Stadsteater i regi av Kajsa Giertz och med texter av Marina Steinmo. Det är en riktigt bra uppsättning enligt min upplevelse.

För ett tag sedan köpte jag ett program från föreställningen Carmen på Malmö Stadsteater från 1947. Ett fint gammalt häfte där man kunde läsa att bland annat Harriet Selin spelade Carmen och att Don Josés roll framfördes av Olav Gerthel (två skådespelare alternerade i rollerna). Gerthel som i slutet på 50-talet fick en topplistehit med sin egen melodi Vårvisa.

Man kan i häftet läsa reklam för Miracle – bystfångaren, en revolutionerande nyhet på sin tid enligt annonsen. Även Ljungmans högtrycks-smörjpistol av typ SRD, som lovade ”rationell smörjning”, presenteras. Bra grejer.

Samtidigt som jag köpte det gamla programmet var det premiär på Carmen på Malmö Stadsteater igen i en modern tappning. På Intiman, i regi och koreografi av Kajsa Giertz och med text av Marina Steinmo har man i Malmö skapat en fantastisk version av Carmen.

I en kombination av dans, tal och sång blandar skådespelare, dansare och sångare sina talanger över alla discipliner. Redan i Habaneran i inledningen möts man av energin när alla, både män och kvinnor gestaltar Carmen. Kombinationen av utbildade sångare och dansare tillsammans med skådisar som väl egentligen inte kan sjunga perfekt, gör faktiskt känslan mycket mer intressant än om allt hade bestått av välsmord sång och och perfekt dans. Alla virvlar runt som Carmen, blodiga med en kniv stickandes ut.

Detta gränsöverskridande fortsätter i hela föreställningen, och aktörerna byter uppgifter och roller. Flera spelar Carmen, både äldre och yngre. Kontakten mellan operasångerskan Marianne Mörcks version av Carmen och skådespelaren Tom Ahlsell som José är fantastisk, avskalad och opretentiös. Lindy Larsson som är en renässansfigur på scenen spelar förutom Carmen, Escamillo och gör bland annat en version av Toreadorarian som kändes i hela kroppen. Själva låten är ju tacksam men inte så enkel, men publiken känner igen den väl (och kan stampa med i refrängen). Och Larsson var grym även om operapedagogerna säkert har invändningar. Men hans framställning är så rätt i sammanhanget och passade mig perfekt.

Kajsa Giertz har verkligen fått ensemblen att skapa en helhet oavsett de medverkandes bakgrund. Och att just skapa en total känsla av energi och trovärdighet. Marinas texter är poetiska och bär spelet framåt hela vägen. En viktig del i helheten är musiken som Anders Ortman har arrangerat och modifierat, baserat på Bizets originalmusik. Den var otroligt bra och jag vill ha en inspelning att lyssna på. Sven Dahlbergs scenografi är enkelt suggestiv och bidrar till stämningen. De kostymer som han har tagit fram är makalösa.

Jag blev imponerad och kommer åka ned för att se Carmen igen när den startar efter juluppehållet. Den som förväntar sig en traditionell operaversion av Carmen bör inte gå dit. Men vi andra som har behållning av att se en modern dansteater baserad på en klassiker bör bege sig till Malmö. Det är värt en tripp. Då kan man passa på att köpa cigarrer i Den anspråkslösa cigarraffären att avnjuta efter föreställningen.

Recensionerna har genomgående varit bra och här är några:
Svenska Dagbladet DN och Helsingborgs Dagblad

Här kan man se en del av repetitionerna

När jag var i Malmö förra helgen ville jag skaffa några cigarrer för att avnjuta på promenaderna längs Föreningsgatan (fram och tillbaka mellan Värnhemstorget och Stadsteatern). Efter en genomgång av den malmöitiska cigarrmarknaden kunde jag konstatera att det egentligen bara finns en riktig cigarraffär i Malmö, nämligen Den anspråkslösa cigarraffären. Redan namnet kändes lockande, dvs att man uppenbarligen inte gör en konst av att vara pretto kring ämnet. Visserligen är jag ganska pretto själv när det gäller kulinariska upplevelser som en cigarr, men jag föredrar när omgivningen är opretentiös.

Så jag begav mig dit och blev inte besviken på känslan i och utbudet av cigarrer i butiken. En trevlig man med en uppenbar passion för cigarrer tog vänligt hand om mig och vi hade trevliga pratstunder de båda gångerna jag var i butiken under helgen.

När det gäller utbudet av cigarrer har Den anspråkslösa cigarraffären cirka 450 olika sorters cigarrer på en relativt liten men trevlig och välinredd yta (om man jämför med Cigarr-rummet och Brobergs i Stockholm). En fantastisk bredd med många spännande producenter. Jag fokuserade som vanligt inte enbart på de vanliga kubanska, utan valde en blandning från Kuba (min favorit Bolivar), Brasilien, Dominikanska Republiken och Nicaragua.

Butiken har bland annat en egen import från den trevliga och prisvärda producenten Joya de Nicaragua. När jag rökte dessa för första gången i början av 90-talet tyckte jag att det var ganska mesigt och sött, dvs inte alls min stil. Men den Anspråkslösa har ett antal olika modeller från tillverkaren som jag inte hade testat. Och det fanns en mycket bra bredd, från milt till kraftfullt.

Jag uppmanar alla som bor i eller reser till Malmö att besöka denna cigarrbutik. För att sortimentet är kul och brett, för att ägaren är trevlig och mycket kunnig och inte minst för att priserna dessutom är mycket bra. Jag gjorde direkta jämförelser på vissa sorter med NK i Stockholm och såg skillnader.

Man kan hitta Den anspråkslösa cigarraffären på nätet och man kan beställa cigarrer i deras nätbutik. Det finns som sagt många cigarrer att välja på och man får en bra genomgång av vilka storlekar de olika modellerna har. Vid köp över 450 kr är det fri frakt och då är det verkligen ett bra alternativ att om man vet vad man ska ha, köpa sina cigarrer från Malmö istället för att betala onödiga marginaler t ex i Stockholm.

Jag tycker som spontanbesökare att Malmö är fint även när det regnar. Alla kanske inte håller med om det men jag känner så. Förutom att jobba intensivt och ha många möten tillbringade jag mest tid på kaféer och restauranger.

Ciao på Friisgatan har otroligt goda pizzor. De säger själva att de är ”italienska”. Det kanske stämmer.

Går man vidare till Sorl på andra sidan gatan och tar en caffè macchiato efter maten får man en komplett lunchupplevelse. Jag gillar när man som på Sorl frågar om man bara vill ha lite mjölkskum på ytan (vilket jag vill) och inte som på många stockholmscaféer häller i en deciliter mjölk och skapar en vidrig latte av den goda espresson.

Jag fick tillfälle att prata en stund med Ola Persson som är en auktoritet i kaffesverige, barista på Zoega och bland annat domare i Barista Cup.

Lilla Kafferosteriet är också ett favoritställe och jag gick dit och köpte ett par paket av deras egna kaffe, bland annat en indisk variant som verkade spännande.

I förrgår skedde en så kallad Bloggy-spotting, dvs jag träffade en kompis från Bloggy i verkligheten. Jonk är både trevlig och smart och vi möttes på Cosmopolitan café som också är värt ett besök för Malmöturisten.

I övrigt kunde man notera en del andra saker…

Taxichaufförerna är trevligare i Malmö än i Stockholm. De är pratglada och bjuder i alla fall till synes på sig själva. En man som fick agera privatchaffis till mig en hel dag, hade doktorerat i bakteriologi i England. Han kunde bara lakoniskt konstatera att det inte fanns några uppgifter för honom i Sverige annat än att köra taxi. En annan chaufför beskrev ingående hur trafiken i Kairo fungerar.

Saluhallen och en del andra ställen kring Lilla Torg renoveras vilket gör att det ser fult ut där.

Det finns gator i Västra Hamnen som existerar officiellt men ännu inte i verkligheten.

Det finns en stor kundpotential i Malmö.

Och jag hade även tid att lägga upp min nya feedsida danne.mp där alla kan följa min sociala närvaro på nätet.

Davidhallstorget. Skön, riktigt varm kvällssol och en Red Stripe. Känns kontinentalt. Kunde vara i Amsterdam eller Colmar. Man kan sjunka in i illusionen och drömma.

Men paret intill samtalar om spettekaka. Skulle Lejonet & Björnen börja sälja det? När på dagen passar den bäst? Malmö smyger sig på igen.