Efter att varit däckad av förkylning i några dagar och med en serverflytt av många av mina sajter under senast dygnet kan man nu återvända till det vanliga. Ett kundmöte idag i alla fall. Och ett trevligt sådant som ledde till vi får lämna ett par offerter på webbjobb.

Veckans hetaste webbmediegrej är helt klart nanobloggande där den reduktion av skrivandet som mikrobloggandet skapat tas ett steg till. Webbplatsen nanoblogg.se har skapats av Niklas Jakobsen och idén har mött gillande från bloggare och det har till och med skrivits om det i Expressen.

Endast ett väl valt ord får man skriva i en post. Det är väldigt roligt men jag tycker att man måste tänka på några saker när man skriver i sin nanoblogg. T ex att inte ösa ur sig en massa olika ord varje dag. För att detta ska bli en skön konst bör man vara sparsmakad, kanske skriva en post om dagen. Eller ett par stycken max.

Jag tycker inte heller att man ska dra ihop meningar till ett ord. Det blir taffligt och förstör hela innebörden. Nä antingen fina ord som beskriver ett stämningsläge eller en situation. Eller kanske helt nyskapade ord som ändå har en betydelse. Jag föredrar den varianten och t ex Jannike skapar fina sådana som man kan se här.

Jag har lagt mitt nanande i ett flöde till höger.

Representanten för tidningsförlaget som jag skulle träffa hade inte tid. Eller ville inte. Receptionisten lät vänligt meddela att han hjälpte sin VD att packa inför den förestående flytten.

Det stämde säkert. Och behövdes nog om VD:n var orolig för att packa själv. Det är många saker som ska med.

Lite synd eftersom jag var laddad inför presentationen, hade fina pitch-bilder att visa och så. Men vi får försöka igen. Nu gör jag som så många andra, sitter uppkopplad på ett café på Kungsholmen och jobbar.

Konsulten sitter mitt emot. Han stryker sig längs kinden och tittar på kunden. Det är det första intrycket som kommer avgöra, tänker han. Det är nu han ska definiera nivån. Direkt skapa höjd i detta, det första samtalet. Hans tankar och planer kommer att imponera..

För det mesta säljer han sig. Håller med, stretar emot lite klädsamt, men viker snabbt in i ett bejakande av kundens åsikter. Men inte den här gången… Nu är det den egna visionen och initiativ som gäller. Det är ju det som vinner respekt. Inget krypande. Goodbye Herr Rövslickare, hello Mr Integrity.

Men han måste våga säga de där orden. De avvägda, skarpa. Han tänker. Hon tittar. Sekunderna går. Är det minuter? Något måste sägas. Vad tittar hon på? Är det kragen? Han måste tänka klart. Skärpa sig. Fokusera. Orden finns där och nu ska de fram.
Ja! Nu sätter vi agendan, nu kör vi, nu nu:

”Får jag fresta med en kopp kaffe kanske?”