SJ har verkligen problem med sina tåg nu. På väg hem från Ulricehamn via Skövde blev vi stående i över två timmar i Hallsberg medan lokföraren försökte tina upp någon slags spårkontakt som hade frusit.

Så småningom kunde vi och som det visade sig, passagerarna från tåget innan vårt, hoppa på ett tredje tågset där vi fick tränga ihop oss på vägen upp till Stockholm. I Katrineholm missade det nya tåget stationen och fick backa och hålla på innan passagerarna kom av. Så det var inte SJ:s dag.

Men Alexander som arbetar på stationen i Falköping ska ha cred. När jag åkte ned på morgonen var även tåget mellan Skövde och Falköping försenat och jag missade med en minut den anslutningsbuss som skulle köra de sista fem milen till Ulricehamn.

Först blev jag trubbigt bemött av en, enligt min bild, typisk SJ-tjänsteman. Det bästa han kunde komma upp med var att jag kunde ta nästa buss två timmar senare. Men då grep Alexander in. Alexander som också är en SJ-tjänsteman men med ett sinne för service, ringde ledningscentralen och var mycket tydlig i att situationen som jag hade hamnat i måste lösas.

Han förklarade pedagogiskt gången för mig, hur ledningscentralen via ett annat bolag skulle ordna fram en taxi som kunde ta mig hela vägen. Alexander stod i och stötte på och efter en stund var en bil ordnad. Det var verkligen en bra service och dessutom helt oväntat.

Taxichauffören var också trevlig och gav även en guidad tur genom det västgötska landskapet, samtidigt som han såg till att vi kom fram till Ulricehamn precis i rätt tid.

”En latte tack”. Bara sex personer framför nu. Det måste röra sig framåt av den här beställningen. ”Lite mer mjölk än den vanliga”. ”Absolut, det ordnar vi”. Händerna på de anställda rör sig snabbt. De byter plats mellan olika stationer bakom disken. Snabbt och till synes piggt. Ändå händer ingenting.

Lärlingen tittar tomt framför sig medan pengarna åker ned i kassan. Vad döljer sig inom henne? Finns det ett mörker där som hon skulle behöva skrika ut? Trasiga relationer? Eller är det bara så att hon inte förstår något av alla intryck och de nya färdigheter hon ska tillgodogöra sig? Att hennes ytliga tankar går i någon annan riktning.

Arbetsledaren ger käcka instruktioner. ”Ånga mjölken en centimeter under ytan”. Lärlingen nickar och ger intryck av att förstå och försöker göra likadant. Snabba händer, snabba rörelser, samma kö.

Efter en stund kramas lärlingen. Några vänner på besök tog över intresset. Det är bra att hon kramas. Hon är glad, så tomheten i hennes blick berodde kanske mer på hennes upplevda svårighet att förstå parallella instruktioner, än på ångest. Men glädjen kan ju också vara ytlig.

En evighet senare framme vid kassan är det dags att betala glassen som har smält. ”Jag måste ta en tänkarpaus” säger arbetsledaren vid kassan plötsligt. ”Annars går det inte”. Hon försvinner för att dricka Festis. Samla sig i ett meditativt moment. Efter ett tag tar lärlingen över. ”Glass? Hur gör man då?” Kollegorna vet inte heller riktigt hur man gör. De lyckas med gemensamma gissningar/slutledningar komma fram till summan. 16 kronor. Då var det klart. Lärlingen ser glad ut när kassan plingar.