Vi åt en härlig lunch på värdshuset På Spången häromdagen. Kalle finns inte kvar men stället är ändå en trevlig upplevelse.

När man som jag turistar i Skåne åker man dit fylld av en romantisk bild av landskapet. En bild som självklart inte delas av ens skånska vänner men det får man bortse ifrån.

Det är inte den blodiga historien och svenskarnas metodiska tortyr av snapphanar och andra övergrepp man lägger in i den romantiken. Nej det är en bild som är präglad av Anders Österling, Vilhelm Ekelund, Hjalmar Gullberg och… Lasse Dahlqvist (?). Lasse D förknippas ju mest med Göteborg även om han växte upp på Lidingö men han har skrivit flera ärkeskånska melodier till den kanske främste Skåneikonen Edvard Persson, t ex Lite grann från ovan och just Kalle på Spången.

Så med Edvard Persson i ipoden begav vi oss till Söderåsens sluttningar för att äta lunch på på Spångens Gästgivaregård utanför Ljungbyhed.

Medvetna om att det fanns en risk att hamna i värsta turistfällan satte vi oss till bords. Men atmosfären och välkomnandet kändes perfekt från början. Inredningen verkar vara intakt från förr i världen då filmen om värdshusvärden Kalle spelades in. Inte den tivolikänsla vi hade befarat, bara genuint och trevligt och med en personlig service.

Sillbordet som måltiden inleddes med var bland de största jag har sett. Snaps och ett dussin sillsorter gjorde att man var lite mätt redan innan varmrätten, Äggakaka serverades. Äggakaka är en slags skånsk ugnspannkaka med många ägg i och med bacon till. Otroligt gott. Vi åt och åt och det gick inte att få ned den sista biten kaka från pannan även om man ville. Jag vill ha mer äggakaka snart.

Jag måste rekommendera På Spången om man har vägarna förbi. Det går att bo där och de tillåter att man har hund med också för en liten extraavgift (vilket jag inte hade denna gång).

För att få ned maten tog vi en tur upp till toppen av Söderåsen och Skånes högsta punkt Kopparhatten (212 m ö h). En halvmils tur upp och ned i terrängen gjorde susen och var dessutom en fin naturupplevelse.

Jag tycker som spontanbesökare att Malmö är fint även när det regnar. Alla kanske inte håller med om det men jag känner så. Förutom att jobba intensivt och ha många möten tillbringade jag mest tid på kaféer och restauranger.

Ciao på Friisgatan har otroligt goda pizzor. De säger själva att de är ”italienska”. Det kanske stämmer.

Går man vidare till Sorl på andra sidan gatan och tar en caffè macchiato efter maten får man en komplett lunchupplevelse. Jag gillar när man som på Sorl frågar om man bara vill ha lite mjölkskum på ytan (vilket jag vill) och inte som på många stockholmscaféer häller i en deciliter mjölk och skapar en vidrig latte av den goda espresson.

Jag fick tillfälle att prata en stund med Ola Persson som är en auktoritet i kaffesverige, barista på Zoega och bland annat domare i Barista Cup.

Lilla Kafferosteriet är också ett favoritställe och jag gick dit och köpte ett par paket av deras egna kaffe, bland annat en indisk variant som verkade spännande.

I förrgår skedde en så kallad Bloggy-spotting, dvs jag träffade en kompis från Bloggy i verkligheten. Jonk är både trevlig och smart och vi möttes på Cosmopolitan café som också är värt ett besök för Malmöturisten.

I övrigt kunde man notera en del andra saker…

Taxichaufförerna är trevligare i Malmö än i Stockholm. De är pratglada och bjuder i alla fall till synes på sig själva. En man som fick agera privatchaffis till mig en hel dag, hade doktorerat i bakteriologi i England. Han kunde bara lakoniskt konstatera att det inte fanns några uppgifter för honom i Sverige annat än att köra taxi. En annan chaufför beskrev ingående hur trafiken i Kairo fungerar.

Saluhallen och en del andra ställen kring Lilla Torg renoveras vilket gör att det ser fult ut där.

Det finns gator i Västra Hamnen som existerar officiellt men ännu inte i verkligheten.

Det finns en stor kundpotential i Malmö.

Och jag hade även tid att lägga upp min nya feedsida danne.mp där alla kan följa min sociala närvaro på nätet.