Det har varit några diskussioner om journalistik och de klassiska journalisternas roll i förhållande till sociala medier i veckan.

En debatt startade efter ett seminarium arrangerat av JMK och Sim(o) där Anders Mildner höll ett föredrag med anledning av skriften ”Vad väntar runt hörnet?” där han är medförfattare. Jag har inte läst hans essä än men att döma av debatten analyserar Mildner journalistikens roll i det nya landskap med medier som teoretiskt möjliggör för alla som vill att bli ”journalister” och sprida nyheter och åsikter. Och där mediekonsumenterna kan välja helt nya vägar att få sina nyheter, analyser, kulturinformation etc än via traditionell press.

Den följande debatten blev oerhört polariserad mellan på ena sidan de klassiska journalisterna främst företrädda av Journalistens chefredaktör Helena Giertta och på den andra främst personer från socialamediesfären men även traditionella journalister och självklart Mildner själv.

Man får en bra bild av att läsa de kommentarer som finns på den ledare som Giertta skrev i Journalisten den 1 februari.

Det börjar med att parterna konstaterar att man har olika uppfattning om hur nya medier kommer att påverka journalistiken. Men leder snart in i ordmärkning och diskussion om vad som har sagts och vad som egentligen menades med det som eventuellt sades. Men där Giertta (av naturliga skäl) genomgående går i en försvarspostion för den traditionella journalistkåren och den traditionella journalistiken.

Jag tycker att mediekonsumenterna kommer lite i skymundan i den här debatten där fokus hamnar på debattörernas egna hypoteser om medierna i sig. Men det är ju självklart konsumenternas val framöver som kommer styra vilka medier som kommer att utvecklas eller försvinna. Att prognostisera konsumenternas val är det enda viktiga om man ska försöka förutspå utvecklingen.

Jag tolkar det som att Helena Gierttas resonemang grundas i att den stora massan av mediekonsumenter under överskådlig framtid kommer vilja fortsätta få ett färdigpaketerat nyhetsflöde där de traditionella mediernas journalister gör urval, förenklar eller utvecklar olika ämnen. Att konsumenterna vill ha en trygg och välbekant kanal för informationen som de alltid har haft. Och där de behöver hjälp att prioritera och tolka informationsflödet.

Anders Mildners position, som jag tolkar den från debatten, förutsätter att konsumenterna, i första hand med hjälp av webben, själva kommer hämta information från ett stort antal olika källor där de själva väljer sitt eget flöde. Det kan innehålla en viss del paketerad information från traditionella tidningar men även information från källor som ligger före tidningarnas filter, eller från andra personer, bloggare etc som gör sin tolkning av informationen. Konsumenten blir sin egen redaktör som skapar sitt eget informationsflöde, paketerad i rss-läsare mm.

Min personliga hypotes är att den utveckling som Mildner för fram är den som kommer att gälla för huvuddelen av mediekonsumenterna i framtiden. Jag tycker att Giertta totalt underskattar och fördummar framtidens konsumenter. Argument som att majoriteten kommer ”vilja få världen beskriven för sig av trovärdiga, etiska journalister som kan förpacka och filtrera”… Det synsättet bygger på att det bara är en välutbildad och/eller internetmogen elit som kommer kunna och vilja göra sina egna val.

Men det ändras nu och det går fort. Nya tekniker som underlättar för både publicering och informationsinhämtning, lärande sökfunktioner, redaktionellt material från alla möjliga håll som presenteras utifrån individens uppgivna preferenser, sociala nätverk och nära vänners rekommendationer etc… Allt detta kommer göra det möjligt för de allra flesta att skapa sin egen personifierade medieupplevelse. Och det kommer i alla fall för mig kännas som en befrielse i jämförelse att hänvisas till ett fåtal public service-liknande kanaler där några utvalda sitter och strömlinjeformar material för att passa ”allmänheten”.

Denna utveckling öppnar upp för att alla som vill kan bli journalister i en vidare bemärkelse. Om än inte anställda vid en ”tidning”, medlemmar i journalistförbundet eller utbildade i klassisk journalistik. Men där dessa nya journalister ändå kan nå och bli en viktig del i informationsflödet till konsumenter för vilka deras profil och rapportering passar in. För att passa in och för att bli valbar krävs självklart kvalitet, kanske unikitet, snabbhet och andra värden. Men det kommer inte finnas formella krav för att få rollen som journalist och publicist för den läsande konsumenten

Att den generella internetmognaden ökar snabbt är ju redan nu ett faktum. Det handlar inte om ny teknik för de flesta ens idag. Nätet och med det sociala medier, är en självklar sak som finns där. Lika självklart att använda som TV, kylskåp och toalett för de flesta. Det känns som att vi redan är en bra bit på väg in i de förutsättningar som krävs för Mildners prognos för journalistiken.

Den förändring som vi är inne i är en revolution och den får stora konsekvenser. Att anse att det som sker nu inte är en revolution, utan att det går att jämställa den sociala webben med tidigare kommunikationsfenomen som ”stenciler, flygblad, telefoner, upprop, väggtidningar” som Giertta skriver låter som ett skämt. Även när telefonen kom var det definitivt en revolution. Människor kunde börja interagera och föra dialog utan fysisk närhet. Den sociala webben lyfter dialogen till multikommunikation där alla kan interagera med alla i en viss vald kontext. Och lättillgängligheten och potentialen för spridning av information är ju ljusår från genomslagskraften i stenciler och upprop. Kalla det revolution, omvälvning, totalt ny spelplan eller vad som helst. Men i alla fall blir inget sig likt igen.

Många har kommenterat bra om detta:
Brit Stakston skriver vasst och analytiskt
Pierre Andersson redogör
Fredrik Strömberg som är CD på Bonniers var med i panelen på seminariet och skräder inte orden
Kristofer Björkman är klok och balanserad
Malin Crona var också med i panelen
Robert Rosén kritiserar traditionella medias företrädare och även JMK som institution
Torbjörn von Krogh var moderator på seminariet och skriver om samtalet

Facebook har blivit en skådeplats och catwalk. Någon gång under processen så var Facebook en plats för dialog. Kompisar skrev uppdateringar, några kommenterade andra kommenterade på kommentarerna. Det var en plats som många reserverade för riktiga vänner eller åtminstone bekanta. För att hålla en social kontakt i en lite större omkrets än vad man gjorde pre sociala medier. Man skötte sin personliga marknadsföring i andra kanaler än FB.

Nu har det förändrats. Nu handlar det om volym och profilering av det personliga varumärket. Och att göra de tuffaste uppdateringarna. Att posta de snyggaste bilderna och att länka till de coolaste/roligaste/hetaste sajterna (för att visa att man inte har missat något). Att posta länkar till smarta artiklar (även om man bara har läst rubriken). Att länka till de fränaste spellistorna på Spotify (för att ge sken av att man lyssnar på dessa). Att checka in på lagom många coola platser med den rätta kombinationen av Facebook Places/Foursquare/Gowalla/Loopt/SCVNGR med en lakonisk kommentar adderad.

Det här rullar på i en mekanisk ström i newsfeeden som man slentrianmässigt ögnar igenom. ”Jaha han drack en pressokanna på Il Caffe…” ”Jaså hon har lyssnat på Ida Redig…” ”Ok Quora är inne…”

eller…

Jag kanske överdriver lite, men det är så jag känner nu, inte minst efter att Facebook Places har introducerats. Och jag är uppenbarligen själv en del av det här problemet.

Det kanske inte alls är så här. I själva verket kanske det handlar om att dela med sig av guldkorn som man fångar i sin ständiga informationsjakt på nätet. Att hitta roliga och intressanta saker som man vill dela till sin närmaste omgivning. Av välvilja eller för att kunna skapa gemensamma referenser kring ett fenomen, ett intresse eller att dela med sig av kunskap om nyheter. Och att vara transparent med vad man har för sig. För att locka till fler sociala kontakter på eller utanför nätet.

I sådana fall är den massiva sociala spridning som sker på Facebook fantastisk. En väg att hjälpa varandra till större insikter, upplevelser, kontakter och kunskap.

Låt oss säga att det är så.

YourVersion är en tjänst som kan vara ett alternativ till Delicious nu när det pratas om att Yahoo eventuellt ska lägga ned denna trevliga webbklassiker.

På YourVersion kan man samla sina bokmärken precis som på Delicios. Det finns plugins för olika webbläsare för att förenkla bokmärkandet och man kan importera sina gamla bokmärken från Delicious. En svaghet är att YourVersion inte är så etablerad än, så tjänsten finns inte med i som alternativ för delning i de rss-läsare jag använder. Men det kanske kommer.

Men YourVersion är inte bara en bokmärkesplats. Huvudfunktionen är ett artikelflöde som man kan styra genom att fylla i olika intresseområden som man vill följa. Jag har t ex valt ”iPad” som ett område. Då listas löpande, i relevans- eller kronologisk ordning, nyheter, bloggar, webbplatser, tweets mm som handlar om iPad. Man kan välja att bara läsa t ex de nya bloggposterna under en flik, eller senaste tweetsen under en annan osv. Allt paketerat i en trevlig miljö som gör artiklarna lättlästa.

Just denna funktion för artiklar har YourVersion också skapat en iPad-app (och iPhone-app) för. Jag testar den just nu och tycker faktiskt att det funkar rätt bra. I iPaden blir förpackningen ännu mer attraktiv vilket gör att det blir lättare att plöja igenom stora artikelflöden.

Man kan ju självklart göra sin research själv inom sina intresseområden. Googla, Twingla etc. Men att få allt serverat och paketerat på ett ställe gör det så enkelt och det är detta jag gillar med YourVersion (och med snygga rss-läsare som MobileRSS i iPad/iPhone). Det ökar åtminstone min läsfrekvens, inte minst av bekvämlighetsskäl.

Jag ser YourVersion som ett komplement till rss-läsaren när det gäller att få ny information och att fånga artiklar och bloggposter inom områden som man är intresserad av. Och det finns möjlighet att få upp ögonen för bloggare och medier som man inte följer annars, men som skriver om ens intresseområde. För att i nästa steg följa dessa i rss-läsaren.

Nu har jag varit och röstat. Uppmärksamheten kring EU-valet har förstås nått kulmen idag och ”alla” skriver om det på sina bloggar. Jag hoppas och tror att valdeltagandet blir högt.

Det känns som om människor som annars struntar i politik faktiskt kommer ta sig ned till vallokalen och ge sin röst. De som har röstat i förtid har varit fler än i tidigare val som har med EU att göra och det är ju en indikation på vad jag hoppas blir ett rekordhögt deltagande. Något som är bra för demokratin.

Många bloggare har skrivit kilometervis senaste tiden och även om uppfattningarna i sak har varit olika, har denna kommunikation säkert påverkat engagemanget hos många människor. Jag tror även att detta kommer få en påverkan även när det gäller utfallet i valet.  Vilket kommer bevisa att användande av sociala medier får ett genomslag på individnivå som de traditionella medierna inte klarar av. Att man faktiskt lyckas engagera på riktigt. Alla skriverier om valet idag har för övrigt petat ned denna bloggs tidigare post från den topposition på knuff.se som den hade igår. Men det känns rätt sunt…

Piratpartiet är kanske det parti som har fått mest uppmärksamhet i bloggosfären. Man behöver inte rösta på Piratpartiet för att uppskatta att deras inträde på banan har ökat intresset för valet och politik i allmänhet för många människor i olika åldrar. Något som politiken överlag har nytta av. Dessutom tror jag att de områden som Piratpartiet fokuserar på kommer skapa förändringar inom de traditionella partierna när det gäller synen på frihet på internet och yttrandefrihet överlag.

Politikerna själva är dåliga på att utnyttja sociala medier och även i EU-valet har vi bara sett ett fåtal kandidater som faktiskt lyckas kommunicera via internet överhuvudtaget. Om man gör något, är det oftast lösryckta initiativ som försvinner i bruset.

Det är inte politikerna som driver opinionen just nu känns det som. Det är enskilda individer som engagerar sig och som via sociala medier har olika verktyg för att nå ut med sina tankar. Oavsett partifärg så hjälper dessa skribenter och debattörer till med att föra ut politiken till människor och öka intresset på ett sätt som inte har hänt tidigare. Inte sedan 60-70-talet i alla fall och då var det en social spridning genom verklig kontakt som var verktyget.

Det blir spännande att följa valutgången ikväll.

Jag klädde upp mig med kostym och hund när jag gick till vallokalen.