Carmen går på Malmö Stadsteater i regi av Kajsa Giertz och med texter av Marina Steinmo. Det är en riktigt bra uppsättning enligt min upplevelse.

För ett tag sedan köpte jag ett program från föreställningen Carmen på Malmö Stadsteater från 1947. Ett fint gammalt häfte där man kunde läsa att bland annat Harriet Selin spelade Carmen och att Don Josés roll framfördes av Olav Gerthel (två skådespelare alternerade i rollerna). Gerthel som i slutet på 50-talet fick en topplistehit med sin egen melodi Vårvisa.

Man kan i häftet läsa reklam för Miracle – bystfångaren, en revolutionerande nyhet på sin tid enligt annonsen. Även Ljungmans högtrycks-smörjpistol av typ SRD, som lovade ”rationell smörjning”, presenteras. Bra grejer.

Samtidigt som jag köpte det gamla programmet var det premiär på Carmen på Malmö Stadsteater igen i en modern tappning. På Intiman, i regi och koreografi av Kajsa Giertz och med text av Marina Steinmo har man i Malmö skapat en fantastisk version av Carmen.

I en kombination av dans, tal och sång blandar skådespelare, dansare och sångare sina talanger över alla discipliner. Redan i Habaneran i inledningen möts man av energin när alla, både män och kvinnor gestaltar Carmen. Kombinationen av utbildade sångare och dansare tillsammans med skådisar som väl egentligen inte kan sjunga perfekt, gör faktiskt känslan mycket mer intressant än om allt hade bestått av välsmord sång och och perfekt dans. Alla virvlar runt som Carmen, blodiga med en kniv stickandes ut.

Detta gränsöverskridande fortsätter i hela föreställningen, och aktörerna byter uppgifter och roller. Flera spelar Carmen, både äldre och yngre. Kontakten mellan operasångerskan Marianne Mörcks version av Carmen och skådespelaren Tom Ahlsell som José är fantastisk, avskalad och opretentiös. Lindy Larsson som är en renässansfigur på scenen spelar förutom Carmen, Escamillo och gör bland annat en version av Toreadorarian som kändes i hela kroppen. Själva låten är ju tacksam men inte så enkel, men publiken känner igen den väl (och kan stampa med i refrängen). Och Larsson var grym även om operapedagogerna säkert har invändningar. Men hans framställning är så rätt i sammanhanget och passade mig perfekt.

Kajsa Giertz har verkligen fått ensemblen att skapa en helhet oavsett de medverkandes bakgrund. Och att just skapa en total känsla av energi och trovärdighet. Marinas texter är poetiska och bär spelet framåt hela vägen. En viktig del i helheten är musiken som Anders Ortman har arrangerat och modifierat, baserat på Bizets originalmusik. Den var otroligt bra och jag vill ha en inspelning att lyssna på. Sven Dahlbergs scenografi är enkelt suggestiv och bidrar till stämningen. De kostymer som han har tagit fram är makalösa.

Jag blev imponerad och kommer åka ned för att se Carmen igen när den startar efter juluppehållet. Den som förväntar sig en traditionell operaversion av Carmen bör inte gå dit. Men vi andra som har behållning av att se en modern dansteater baserad på en klassiker bör bege sig till Malmö. Det är värt en tripp. Då kan man passa på att köpa cigarrer i Den anspråkslösa cigarraffären att avnjuta efter föreställningen.

Recensionerna har genomgående varit bra och här är några:
Svenska Dagbladet DN och Helsingborgs Dagblad

Här kan man se en del av repetitionerna

Perfect Performance är en ideell förening som arbetar med att föra in internationell kompetens i svensk teater. Det sker bland annat genom att ta hit och presentera ledande konstnärer inom scenkonstområdet. Med artister och föreställningar som annars inte visas i Sverige.

Jag har suttit i styrelsen för föreningen i några år och fick förtroende att fortsätta på styrelsemötet igår. Det känns extra kul med Perfect Performance i år med tanke på den fantastiska festival som kommer arrangeras i Stockholm 23-31 okt. De tidigare festivalerna 2003, 2004 och 2006 var lyckade evenemang, men i år känns det som något extra.

Det blir ett antal riktigt bra och stora uppsättningar under de nio dagarna. T ex Gob Squad på Kulturhuset 24-25 oktober och Rosas med Fumiyo Ikeda och Forced Entertainments konstnärlige ledare Tim Etchells, på Stadsteatern 30-31 oktober.

Perfect Performance internationella teaterfestival kommer att involvera scener på Dansens Hus, Kulturhuset, Stockholms Stadsteater, Teaterhögskolan, Dramatiska Institutet och Clarion Hotel på Söder. Så det blir en dryg vecka där den internationella scenkonsten kommer att märkas på stan.

Hemsidan till Perfect Performance är www.perfectperformance.se
Facebookgruppen finns på www.facebook.com/group.php?gid=14492729045

I helgen var det en liten nypremiär för En midsommarnattsdröm i Vitabergsparken. Lena Carlsson har regisserat föreställningen och arbetat fram den tillsammans med elever från Kulturamas skådespelarutbildning. Det var utan förväntningar som jag gick de några hundra meterna upp till parken där pjäsen framfördes.

Jag vet att Lena är en bra skådespelerska och teatermänniska men jag hade ingen aning vilken kvalitet det var på föreställningen. Väl där med en mellanöl (en fördel med teater i det fria) och hund att hålla reda på blev jag positivt överraskad.

För det första var inramningen där pjäsen utspelades i själva parken och inte på scenen, häftig. Skådespelarna började uppe vid paviljongen och fortsatte sedan förflytta sig mellan olika delar av Vitabergsparken.

Publiken fick snällt följa efter. Ibland sprang aktörerna runt bland publiken, ned för parkens gångar och upp för kullarna. De kunde överraskande dyka upp varsomhelst.

Det kändes väldigt coolt i skymningen på lördagskvällen.

För det andra var de unga skådespelarna riktigt duktiga. Jag är inte professionell kritiker men har ändå sett en hel del både fantastiska men även taffligt framförda föreställningar. Jag antar att en uppsättning i en park med stora områden som ska täckas upp ställer extra krav på skådisarna att få fram sina känslouttryck och repliker. Och det tycker jag att man gjorde bra. Senare delen av föreställningen utspelades nere i lekparken där publiken kunde komma riktigt nära. Då fick vi se att några av skådespelarna var grymt bra enligt min förmåga att bedöma.

Föreställningens ende kille som spelade Puck var både komisk och cool och hade rörelseförmåga som en dansare (jag vet inte om det är en viktig variabel men jag blev imponerad). Tjejen som spelade mansrollen Lysander var otroligt intensiv och närvarande och även de som spelade Hermia, Demetrius och Oberon.

Lena Carlsson har gjort ett bra arbete med sitt talangfulla gäng!

Det kunde bli lite fragmentariskt tittande ibland eftersom hunden blev otålig och inte direkt ville stå still. Hon hade hoppats på att få springa fram och busa med ensemblen och blev bekymrad när någon skrek och lite rädd när applåderna ljöd. Men applåderna var välförtjänta och jag är glad att jag gick och tittade på En midsommarnattsdröm en skön majkväll som i går.